Jag och LCHF.

(Långt inlägg)

För ett par år sen var jag Au Pair i Kalifornien. Jag var inte pinnsmal när jag åkte dit men jag var definitivt inte det när jag kom hem igen. I USA lever de flesta efter high carb low fat. Alltså jag tror inte ni fattar hur fettskrämda de är. Mac and cheese i färdigförpackningar är något som finns i alla hem. Sökandet efter sorten med minst (eller helst inget) fett var ständig. Men det spelade ingen roll att rätten till största del består av vit pasta.. Godis och sockrade yoghurtar åt de också så  länge de var märkta med Fat free.

Att äta chips till lunch i USA är inte något konstigt, kex äts till allt också. Och bagels och peanutbutter/jelly sandwiches. Jaja. Ni känner nog till matkulturen där och jag behöver nog inte berätta hur många människor som lider av fetma där. Så trots promenader varje dag med familjens hundar och ett gymkort så ökade jag bara i vikt. När jag skulle väga mina väskor innan jag skulle åka hem så vägde jag även mig själv och fick en chock. Jag vägde 80 kg ca. När jag berättat det här för mina vänner så är det ingen som tror mig. Men det sätts ju överallt på kroppen och jag tror många väger mer än vad vi tror då det är lätt att dölja.

Jag kom hem till Sverige i juni 2009 och hade beställt hem några LCHFböcker. På den tiden fanns inte alls lika många som nu, och definitivt inte lika många bloggar.. Men iallafall. Första veckan hemma åt jag all svensk mat jag hade saknat och lusläste mina böcker och förstod hur jag skulle göra. Okej. Jag ska alltså äta fett för att det bränner fett? Vad har jag att förlora tänkte jag. Har inte direkt gått ner i vikt av att äta lite fett i USA. Så jag började en måndag. Samma dag som mitt nya jobb började. Jag åt turkisk yoghurt till frukost, kött och feta såser till lunch och middag, tog bort socker/bröd/potatis/pasta/ris/frukt/rotfrukter helt ur kosten. Om jag blev sugen på något åt jag kanske vispgrädde med sked direkt ur vispskålen eller ostskivor.

Jag blev chockad över hur bra det funkade. Varje vecka i början gick jag ner 1-2 kg och i Augusti hade jag gått ner 10 kg och hade inte tränat en enda gång, utan endast vräkt i mig fett. Ett halvår tog det att nå min målvikt och då hade jag gått ner 17 kg.

Något jag inte hade räknat med var hur bra jag skulle må. Tidigare hade jag huvudvärk jämt, ofta sån migrän så att jag låg och kräktes av smärta. Jag hade även fått höra i tonåren att jag var mjölkallergiker, då jag ofta hade problem med magen, det konstiga är att med LCHF äter jag mer mjölkprodukter än någonsin och magen funkar som en klocka. Visste ni att många tror att de är laktosintoleranta men i själva verket är vi kolhydratskänsliga. Min nacke och rygg har krånglat förut också, vet inte hur mycket pengar jag lagt på kiropraktorer och naprapater. Nu minns jag inte när jag hade ont i nacken sist.. Innan LCHF slet jag med tovorna i mitt hår. Fick stora dreads i nacken och jag kammade och kammade men det spelade ingen roll. Tog inte alls lång tid innan de försvann och håret blev blankt. Min hud blev mycket lenare också.

Men sen blev det jul och jag tänkte att jag som blivit smal nu såklart ska kunna unna mig lite gott. Samma tanke kom på nyårsafton och sen hade jag satt igång ett kolhydratsberoende. Flyttade hemifrån i samma veva och åt sämre och sämre och denna jul (ett år senare alltså) hade jag gått upp 10 kg. Så i februari i år satt jag igång igen och nu när jag haft en paus från LCHF inser jag hur bra jag mår med den här kosten. Full med energi, aldrig hungrig och irriterad utan nöjd och glad och med ett stabilt blodsocker. 4 kg har jag tappat och -10 cm i midjan nu. Dock känner jag att det inte handlar lika mycket om vågen den här gången. Jag känner att jag ger min kropp den kost den vill ha och jag skulle kunna rekomendera vem som helst att äta den här kosten. LCHF är ingen ny modern diet utan den kost som människan är byggd för att äta och din kropp kommer tacka dig. Kom ihåg att ingen ska behöva ha värk eller vara överviktig.

Ta hand om er!

Annonser

5 kommentarer (+lägga till din?)

  1. joly
    Apr 12, 2011 @ 12:43:11

    Har tappat runt 12 kg nu sen i januari, men jag måste säga att det som glädjer mig mer än själva viktminskningen är att jag inte längre har något som helst sötsug. 😀 Folk runt omkring har ju dock lite svårt att förstå varför jag inte ens kan ”unna mig” nåt nån gång ibland, men varför ska jag göra det när jag inte ens är sugen? Ganska onödigt.

    Jag märker oxå förändringar på humöret. Känner mig mycket positivare och gladare nu. Det kan ju iofs ha med vädret att göra oxå. 😉

    Hallelujah iaf! 😉

  2. emelie
    Apr 12, 2011 @ 14:38:16

    vad kul att höra! visst känner man sig nästan frälst? haha. nej men visst, det känns fel att äta något man inte är sugen på.. vädret, absolut men jag blir också mycket gladare när jag äter lchf och vet många andra som säger samma, man blir ju snällare också pga att man slipper blodsockerdipparna 🙂

  3. Hanna
    Apr 12, 2011 @ 18:16:46

    Intressant! Jag känner precis likdant, man mår så jävla mycket bättre. Ändock fuskar jag lite nu som då.. Men just nu är jag strikt till sommaren:)..

    Jag använde min förra telefon jag med men sen snodde ngon den och då var hela mitt liv borta:(. Idioter!

  4. Trackback: Träna eller inte träna? « emeliemaria
  5. malinlima
    Maj 25, 2011 @ 10:48:20

    kan du ge tips på hur en matdag kan se ut?? ps, är vegetarian 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: